Trädgården är en sorglig syn så här mitt i maj. Gräset har frusit sönder och jag hittar bara en backtimjan och en taklök som överlevt kylan. Det blir till att gräva upp och köpa nytt.

Däremot verkar naturen fått fullständigt spel nu. ALLT spricker upp samtidigt och den sena våren forcerar fram en blommning verkar det som. Det säger min näsa och mina ögon i alla fall. Allergin har fullständigt exploderat. Kan inte komma ihåg att jag skulle varit så dålig förra året. Jag hoppas på att det är snabbt övergående. För just nu kan jag knappt prata i telefon.

//Annika

Som bekant så har jag ca 40 minuters pendlingssträcka till jobbet och lika långt tillbaka. Det ger lite tid för reflektioner. Idag satt jag och funderade över det här med internet och hur man uttrycker sig. Var går gränsen för vad som är lämpligt att skriva?

Min blogg är - vilket jag tidigare påpekat vid flera tillfällen - en kanal för mitt tyckande och tänkande. Den hör inte ihop med mitt tjänsteutövande. Den handlar om mitt privatliv. Mina reflektioner och vad som sker i mitt liv och hur jag upplever saker. Däremot är jag inte så naiv att jag tror att den inte kopplas ihop med mitt yrkesverksamma jag. Vilket den egentligen inte borde. Men människor fungerar så. Då och då säger jag mitt hjärtas mening till följd att av att något legat och pyrt en längre tid. Jag anstränger mig att inte hänga ut någon enskild och försöker istället formulera det som en större reflektion, vilket det är.

En reflektion kan utlösas av en enskild händelse, men är sällan avhängande av en enskild person. Det är oxå orsaken till varför jag skriver i ganska allmänna ordalag. Men det finns ALLTID någon som känner sig träffad. I vissa fall den som verkligen skall känna sig träffad och frågar man så får man veta att det är så. Jag försöker vara ärlig, för jag tror att min karma mår bättre av det i längden. Plus att jag är så evinnerligt trött på att tassa på tå jämt. Jag försöker uttrycka mig diplomatiskt trots allt. Sedan kommer man ibland till en punkt där man känner att man måste ta till tydligare ord. Men jag kommer aldrig falla för trycket att låta bli att uttrycka mig. Det är en rättighet vi har som medborgare i det här landet. Tycker man att det är obekvämt väljer man om man vill läsa eller inte. Det är också en valfrihet vi har. Tycker man att jag uttryckt mig olämpligt är det också ok. Var och en har rätt till sin egen åsikt och jag kommer aldrig att klandra någon för att man inte tycker om mitt sätt att skriva. Men att försöka påverka mig att ta bort sådan som jag tycker är i princip att motsätta sig åsiktsfriheten. Jag hänger aldrig ut någon enskild, hetsar inte folkgrupp, stödjer inte extrema åsikter, trossamfund eller något annat politiskt inkorrekt. Jag får ofta kommentarer om att man uppskattar mitt sätt att skriva och jag lever med en tro på att det beror till stor del på det jag skriver om.  Mina reflektioner och mitt sätt att se på tillvaron kombinerat med vad som händer i mitt liv. I slutänden är det ändå så att man läser mina inlägg för att man tycker att de tillför något.

Vad tycker du? Varför läser du mina inlägg?

//Annika

Skulle ju så sallad igår. Ur den andra odlingsbänken skulle jag flytta en fläder. Men istället blev det så att vi grävde ner jordankare där flädern skulle blivit satt. Idag har vi fått i det sista ankaret och jag har kapat reglarna i lagom längder och passat in armeringsmattan. Så tadaaaa! Nu har vi en färdig spaljé på platån och tanken om att få en medelhavsinspirerad krydd- och odlingsplatå börjar ta form på riktigt. Visionen blir tydligare. Vi skall fortfarande ha en del blommor där. Rosor och pioner. Riddarsporre och salvia i vitt och blått. Luktärt i vitt och blått. Lavendel i vitt -om de överlevt vintern. Några dagkåpor skall få täcka fötterna på spaljéns reglar - jordankarfästena är ju inte supersnygga... men sedan blir det en del ätbart. Kryddor som rosmarin, timjan, basilika, oregano och givetvis mynta. Brytbönor skall få göra luktärten sällskap på spaljén. Sallad har jag sått i den ena odlingslådan och det skall bli det i den andra oxå. När jag väl flyttat flädern...

//Annika

Snart är det maj och själv känns det som att man knappt reagerat på att vintern är över. Vilket visserligen inte är så konstigt: den har varit galet lång i år. Vi har haft is på dammen sedan i början på december åtminstone. Det är snart 5 månader. Idag flyter det omkring ett tunt issjok som Leia hackat på och minimerat.  

En annan orsak till att det känts som att både mars och april bara svischat förbi är att min tillvaro varit mer än fullspäckad. En av orsakerna är att jag just nu läser 7,5 högskolepoäng utöver min heltidstjänst. Dessa poäng läses dessutom in under mars, april och maj. Våren medför även att när ljuset återvänder så återkommer lusten att fixa och dona hemma. Plötsligt syns alla brister så tydligt. Fix i form av innertak och utbyte av trasiga kakelplattor och vidare till planteringar och sådd när vädret tillåter och det går att gräva.

7 hundar kräver dessutom sitt. Trots allt har vi 6 hundar som är vana vid aktivering och jobb på olika nivåer. Mitt i allt väntar vi ytterligare en valpkull. Vi är visserligen två, varav den ena är egenföretagare med allt vad det innebär. Jag gör vad jag kan för att bidra till att verksamheten rullar. Det senaste påfundet är halsband, vilka skall tillverkas. Det ihop med att symasinen just nu går varm för att skapa klänningar till vänner och bekanta. Studenter och fester avlöser varandra. Det är svårt att säga nej när man kan vara med att bidra till så viktiga dagar i människors tillvaro. Dessutom gör jag det så gärna - det gör mig glad att kunna bidra till sådant. Det blir annat som får stryka på foten. Oftast tiden för umgänge med familj och vänner. Dygnet har tyvärr bara 24 timmar och jag sover 7 av dem, 8 av dem jobbar jag och 1,5 h tillbringas i bilen till och från. På resten av tiden så klämmer jag alltså in klänningssömnad, vidareutbidning, hundträning o hundvård, husrenovering, trädgård utöver allt det vardagliga. Kanske inte så konstigt att jag är lite kort i tonen och trött över lag. Det är en sådan period. Majoriteten av oss som har familj och jobb och fritidsintressen vet att det är så det är. Som väl är går det över. Det vänder och plötsligt lossnar det.

Jag vill nog passa på att rikta ett tack till dem som har förståelse för min tillvaro just nu, som står ut med att jag inte är jätteduktig på att höra av mig, eller som får korta mess ifrån mig, eller som till och med förstår mitt behov av att dra mig undan för att få fas på tillvaron. Jag ser fram emot en sommar med massor av umgänge med er. Förhoppningsvis kan det ske i de delar av trädgården vi fått ordning på. Jag lovar att bjuda in till grillfest.

//Annika  

Nu äntligen verkar kölden ha gett vika! Isen på dammen har börjat tina och tyvärr kan jag redan idag genom islagret skymta en fisk. :-( Den långa vintern och bristen på syre har nog gått hårt åt dem. Den jag skymtar under isen är förmodligen en av slöjstjärtarna. Det är ju de som är känsligast. Röd är den i alla fall. Ikväll har det dessutom regnat ymnigt så det tar nog inte många dagar förrän isen är borta och jag får bärga kroppen. Då lär även resten flyta upp.

//Annika

Nu är snart fönsterbänken full med plantor igen. Hälften av tomatplantorna har fått lite djupare krukor. Krukor är förresten fel benämning. Behållare känns mer rätt. Jag har nämligen tagit och skurit av hällpipen på gamla mjölkförpackningar i plast och klämt ner två plantor i varje behållare. Så 16 plantor trängs i fönstret och det är väl 10 kvar i drivhuset. Småkrukorna har fått ta sig an salvia och riddarsporre istället.

Jag var nog lite övermodig i veckan och började plocka ut tomatplantorna i solljuset en timme om dagen. En del av dem tog ordentligt med stryk... Vet inte om det var chocken över ljuset eller att det faktiskt var rätt kallt...Som väl är så ser det ut som att vädret kommer att vända nästa helg. Våren beräknas slå till ordentligt. Det mildare vädret har faktiskt märkts av här idag med. Det regnade en skvätt mitt på dagen! Frigolitproppen har tinat loss ur dammen och jag skyndade mig att sätta den i en liten vak i isen med en förhoppning om att den skulle hjälpa till att bidra till öppet vatten en smula snabbare. Så jag siktar in mig på att kunna flytta ut plantorna till växthuset nästa helg. Undra om de överlever det..? Jag behöver lite plats i drivhuset för att kunna få till zucchini och spaghetti-pumpor, vilka jag planerar att så imorgon.

//Annika

Anna lämnade huset vid 8 i morse för att bege sig mot Stockholm. Hon är en av delegaterna för PudelFullmäktige och skall dit och representera västra avdelningen ihop med ytterligare 4 delegater. PF är årets stora händelse. Där tas beslut som skall ligga till grund för det kommande årets arbete inom rasklubben. Bland annat väljer man nya deltagare till CentralStyrelsen.

I min värld skall CS representera snittet av Pudelklubben i Sverige. Samtidigt behöver man styrelsemedlemmar som har erfarenhet av rasen, som har erfarenhet av föreningsarbete och som har en hel del tid. För arbetet i CS kräver engagemang och tid. Det gör att uppgiften att hitta deltagare till styrelsen är ett tungt arbete, då majoriteten av alla hundägare är gasnka upptaget folk. Man skall hinna med arbete, familj, vänner och inte minst sin egen/egna hund/hundar. En valberedning behöver därför vara sammansatt av personer som kan bidra med olika saker - precis som en styrelse. Kontaktnät inom olika områden och social kompetens underlättar. Jag ser med spänning fram emot att höra om besluten som tagits på årets PF och jag hoppas att delegaterna ser nyttan av en bred styrelse med olika verksamhetsområden och hög engagemangsnivå, så att det kommande årets arbete för CS underlättas.

Men min helg kommer således inte att ägnas åt den frågan. Utan istället skall jag skriva min inlämningsuppgift, plantera om tomatplantor igen, så spaghettipumpa o zuccini, sammanställa resultatrapporter för Pudelklubben, deklarera och skära ut studentklänning nummer ett. Utöver det skall jag klämma in några långpromenader, matlagning, lite städning och klappa på liten pudelmage som innehåller bäbisar.   

Rätt najs helg. Trots det är jag lite avundsjuk på sambon som får prata pudel hela helgen.

//Annika

I natt var det -8 grader ute. Solen har lyst från en klarblå himmel under dagen och kvicksiövret har inte orkat upp över 2 grader. Isen ligger djup i dammen och snön hänger envist kvar i skuggade partier.

Men trots det spirar det. Så flitogt så att det snart imte får plats. Det måste bli varmt snart. Solrosorna tog sig på ett par dagar, backtimjan har kommit upp med små mikroskopiska plantor, två sorter tomater har tagit fart ordentligt efter omskolningen till egna krukor. Kål har jag satt i ett såbrätte och de vill också bli omskolade väldigt snart. Liksom riddarsporren och salvian.

Jag vill ha lite värme nu!

//Annika