Idag har jag och Anna ägnat större delen av dagen åt att gräva i trädgården. Annas projekt från i somras - att gräva upp hela slänten vid gräsmattan  - börjar så snart skönja sitt slut. Den förhatliga barrväxten har fått se sig om efter ett annat öde och istället har vi planterat en fond med astilbe, bärken och daggkåpa. Igenom slänten går nu en stig av naturliga trampstenar. I den skuggiga delen kantas dessa i överkant av lungört, och i nederkant och emellan skall backtimjan i olika lila toner få breda ut sig. Mitt i har vi planterat en ö av sedumväxter. Kärleksört i tre olika rosa/lila färger och taklökar runt dem. Närmast gräsmattan har vi satt silverarv. Fortfarande återstår en del arbete med att jämna till gräskanten och flytta ner mer silverarv, men det tar sig helt klart. Ser fram emot att följa det nästa säsong. Styrkan med den planteringen är att den är anpassad efter ljusförhållandena - ena delen är i halvskugga och den andra i mer sol under sommardagarna - och att den kommer att vara relativt underhållsfri. Backtimjanen är dessutom tålig mot hundarnas framfart.

Skräpet vi hittade under altanen och som legat och väntat på bortforsling ett par veckor har idag förflyttats till kommunens återvinningsplats. Istället har vi fyllt på ytan genom att klippa ner en risig buske, beskära en del av rhododendron och gräva upp alla bergenior och all bräken vid entrén! Skräphögen är lika stor igen... Sedan grävde vi upp olvonet och flyttade ner det till entréplanet och den kommer att få sällskap av... funkior! Vi har ju mängder av funkia i trädgården. Ljusgröna, mörkgröna, grågröna, strimmiga i grönt och i vitt. Jag är ingen jättevän av funkia men kan inte komma ifråna tt de har några fantastiska egenskaper:

De tål skugga.

De fyller ut.

De skapar snabbt en känsla av tät växtlighet.

De kompletterar mer effektfulla växter på ett fint sätt.

Visste ni att funkia dessutom är ätbar? Även för människor alltså. Enligt japanerna är den ljusgröna enfärgade godast.

Funkian kommer sedemera få sällskap av en spaljé som skall agera stöd åt piprankan som växer där. Tillsammans kommer de att bilda ett fint insynsskydd för entréplanet.

En annan sak vi klurat på ett tag är själva markytan. Där låg sjöstensplattor förut. Dessa tog jag upp förra sommaren. Gillar inte sjöstensplattor. Men av en slump upptäckte vi att vi faktiskt gillade baksidan av dem... Så de skall förmodligen läggas tillbaka, men med "fel" sida upp.   Mellan plattorna och gången av skiffer skall jag plantera vit vintergröna.

Kan konstatera att det finns att göra. Men det går framåt helt klart. Vi har dessutom bestämt oss för att omdisponera ytan i sovrummet och bygga en kladkammare längst in. Men det blir när vädret är sämre och trädgårdssäsongen är över.

//Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...