Jag har ju sedan i julas gått omkring och stört mig en aning på fondväggen i vardagsrummet. Den har varit... tråkig. Ja, det är nog rätt ord. Intetsägande liksom. Grå. Funderar på om den hade varit bättre om bakgrunden varit cremevit och mönstret grått. Ja, förmodligen. Sedan var väl inte motivvalet rätt till vardagsrummet. Eller valet och valet - det var ett akutbeslut. Det står jag för.

Så här såg det ut för ett halvårsedan när tapeten kom upp.

Men nu är det åtgärdat. I 30 plusgrader och strålade sol ute så har jag slutfört det jag fick Daniel att påbörja här i lördags. Han gjorde det tråkiga - lossa lister och spackla. Jag har gjort det roligare idag. Tapetserat. Ja, jo, jag har slipat oxå, men det var inte så kul. Har fått städa hela kvällen till följd av det. Slipdamm lägger ju sig överallt.

Så här ser det ut idag.

Mönstret går nätt och jämt skönja på bilden. Lite släpljus ifrån den lilla lampan gör att man ändå kan se att det blänker till i mönstret, som är ton i ton med bakgrunden men i metallicfärg. Det är nakna trädstammar med grenar som spretar ut. Ser precis ut som det gör utanför det motsatta fönstret på vintern - där ekarna står på rad.

Själv är jag verkligen långt mycket mer nöjd än jag var sist. Nu skall bara tak- och golvlister på plats. Some other day. Liksom målning av innertaket.

//Annika