För så känns det just nu. Det går inte många stunder utan att jag måste gå ett varv. Sätta spaden i något. Dra upp en maskros i förbifarten. Sätta mig ner någonstans och bara betrakta. Kika på allt som växer. Längtar SÅ till att jag får i ordningställt de sittplatser i trädgården jag har planerat.

Idag skulle jag sytt en klänning. Istället har jag grävt om kanterna på dammen och möblerat om lite. Vattenväxterna som stått i korgar har fått se sig mer permanent planterade i en sumpzon, vilken jag fixat idag. Dessutom har jag bytt ut "vattenfallet". Det blev en lite fontänvariant. Utan en massa klockor och munstycken. Och istället för en sten så tog jag ett betongfat...

Ett rabarberblad i betong leder vattnet ner i dammen.

Fatet har tidigare legat på altanen och tanken var att det skulle vara ett fågelbad. Men det har liksom inte kommit till sin rätt. Det mesta i vattenväg har dessutom varit resultat av hanarnas produktion... Så tanken om att tjäna som fågelbad har liksom inte riktigt fungerat om man säger så. Så istället får den tjäna som vatteninstallation i dammen. Med hjälp av slangen och några stenar har jag fått vattenstrålen att hamna relativt centralt på bladet, vilket leder vattnet tillbaka ner i dammen. Det här med damm är verkligen roligt. Är rädd att jag snart kommer att ha "vuxit ur" den här.

Om ni tittar noga så ser ni ett mörkrött näckrosblad som under dagen närmat sig ytan. Till höger om det, precis nedanför vattenfallet, ser man en orange skugga. Det är en av guldfiskarna.

//Annika

Det är inte bara jag här som verkligen njuter av årstiden och den balsam trädgården ger själen.

Ifrån sin utsiktsplats har hon koll på ägorna.

Njuter i fulla drag.

Ingen rörelse undgår henne.

//Annika