Tecken på vår finns, trots det gigantiska snölagret som just nu täcker... allt... Igår sov jag en stund på eftermiddagen. Vaknade av att solen lyste mig i ansiktet. Frågade vad klockan var. Kvart i fem. !!! Solen lyste mig i ansiktet...

Nu sitter jag med frukosten och har börjat arbeta. Himlen ljusnar. Det märks att det vänt.

//Annika

Igår ägnade vi flera timmar åt att skotta snö. Det hade snöat i drygt ett dygn, SMHI hade utfärdat klass 2-varning i hela Västra Götaland. Avåkningar och takras rapporterades ifrån hela länet inklusive stora delar av Halland.

Så här såg det ut i hos oss:

Pudlarna uppskattar definitivt snömängden. Man får tjata in dem från trädgården. Vilda däremot är inte lika förtjust. Särskilt inte efter att Monya Marodör tog ett nacksving på henne och hivade ner henne i en snödriva... Så henne får vi knappt ut för att kissa längre.

Nog för att det blir blött när hela gänget kommer in och visst är det tungt att skotta, men hellre ägnar jag tid åt att skotta än att städa. För jag kommer inte ifrån att om det inte hade snöat, så hade det kommit ner som vatten...

//Annika

I ett par månader har det varit ganska tyst i träden. Så häromdagen hörde jag det där häftiga knackande ljudet igen. Idag satt det TVÅ i eken utanför köksfönstret. De tittade lite förstrött på hundarna när de röjde runt i snön, verkade leka kull uppe mellan grenarna emellan hamrandet av barken. Jag smög in och grabbade tag i kameran och hängde mig ut genom köksfönstret och skulle föreviga dessa svart-vit-röda fjäderfän. Tror ni inte att batteriet visade sig vara slut! Med lite panikladdning så lyckades jag få ett kort. Det går ju knappt att se den, ens med hjälp av förstoringsglas, för den rackaren talar tydligt om att han/hon vill inte vara med på bild. Men jag hoppas att de blir kvar i omgivningen så att man kan försöka fånga dem bättre.

Herr eller fru Hacke

Bara några minuter senare när jag gick ut för att ropa in hundarna så sitter det ytterligare en - en mycket mindre variant - i trädet bredvid! Den var i storlek av en talgoxe kanske och randig även på ryggen.

Kan inte hjälpa det, men hackspettar är något alldeles speciellt.

//Annika

Som jag tidigare skrivit så pågår förkultivering hos oss. Hela tv-bänken framför de stora fönstrena i vardagsrummet är fylld av tråg i olika former nu. Vi har ju ingen TV de behöver konkurrera med platsen om. Istället slåss de om utrymmet ihop med orkidéerna.

Jag införskaffade ett miniväxthus för att kunna så tomatplantor och kronärtskocka. Häromdagen investerade jag i en root-trainer så att projektet med luktärtorna skulle få bästa möjliga start. Jag skulle behöva inhandla hundrafemtioelva olika mojänger om jag skall följa alla tillverkares knep. Dyra är de dessutom. Så då sätter ju ekonomen i mig igång. Glassburkarna kan jag inte odla i, de blir matlådor. Men minns jag inte fel så använde Leia vita plastmuggar i skolan, att odla i. Måste ju fungera minst lika bra då. Såg mig om i återvinningstrågen. Mjölk, juice och youghurtkartonger. Grönsakstråg. De har ju till och med hål i botten!! De svarta lådorna man köper kött i.

Så nu står det tomatplantor och kronärtskocksplantor i juice-, mjölk-, youghurt- och vintetror. Luktärtorna har blivit satta i sin dyra root-trainer. Bredvid står ett svart plasttråg för kött, med sådd basilika. I köket börjar det växa en liten hög med allsjöns små platsbyttor av olika sort. Man tager vad man haver... Att odla är riktigt roligt, men jag köper hellre ett par trädgårdstidningar extra istället för ett dyrt miniväxthus.

//Annika

Inatt har det fötts tre Tarzan-barn i Upphärad, utanför Trollhättan. Mona Stenholms tik Valjena-Tanja födde två hanar och en tik. Kennelprefixet är Team MoDickens.

Jag väntar ivrigt på bilder på de små därifrån!

//Annika

I fredags morse 06.25 fick jag första SMSet om att det hade fötts en dotter till Tarzan i Skogås! Inom loppet av några timmar trillade det ut fyra stycken små krabater - eller ja, de var faktiskt ganske rejäla - hos kennel Forsfararens.

Mor och barn mår enligt rapporterna bra och jag tror mig veta att hela gänget redan är tingat, om ingen har ändrat sig. Nu börjar väntan hos de blivande valpägarna, 8 veckor är lång tid när man väntar på något. Tro mig, vi vet...

Ifrån Sussis blogg har jag ärligt fått sno en bild som jag blev helt svag av...

Kolla in de där små öronen!!    

//Annika

Då kunde jag för en dryg vecka sedan inte längre motstå frestelsen utan satte igång och planterade. Min hjärna fungerade väl inte riktigt som det var tänkt utan mitt i allt upptäckte jag att jag planterat tomatplantor i samma tråg som kronärtskockor... Men jag tänkte "skit samma!" kommer de upp så kommer de, gör de inte det så låt bli då! Men de har allt kommit upp! Både tomaterna och kronärtskockorna! Ja tomaterna tvekade jag inte en sekund över, de verkar komma upp var som hellst. Men att kronärtskockorna accepterade det hela blev jag positivt överraskad över - har ju läst så mycket om att de skall vara lite kinkiga med att gro.

Men nu står de på rad i fönstret i vardagsrummet - busktomater, körsbärstomater och kronärtskocka. I ett tråg har även de svarta stockrosorna kommit upp. Silvermartornet lyser dock med sin frånvaro än. Men minns jag inte fel så hade de bra mycket längre grotid. Jag har fått sätta en barngrind för så att hundarna inte skall svepa ner dem när de står i fönstret och spanar på förbipasseranden.

//Annika

Då är vi hemkomna ifrån Katrineholm-Eskilstuna-Näshulta.

Får väl säga att helgen över lag gick riktigt bra. Leo gjorde sin debut med finfin kritik och med en etta och ett HP i juniorklassen. Leia (Leos syster) fick en etta och en tvåa i konkurrensen. Lelle visade Picasso till ett CK och en BH-placering. De slog hanen som blev BIR på HUND2009! Sedan tog de BIS med BÅDE avelsgrupp och uppfödargrupp!

Leo i väntan på bedömning

När vi åkte hem hade vi plötsligt två hundar i bagaget... Lilla fröken brun, a.k.a Monya Marodör, följde med oss hem. Susa behöver få lite klippa-navelsträngen-tid med matte och övriga flocken. Så Leone kommer och hämtar hem henne om en månad, i samband med Göteborgsutställningen. Behöver jag ens nämna att Vilda blev själaglad över att se Monya? För att inte tala om TinTin som fullkoligen tjöt av förtjusning när han fick syn på sin lekkompis!

Kommande helgen skall ägnas åt renovering igen.

//Annika