I ett par månader har det varit ganska tyst i träden. Så häromdagen hörde jag det där häftiga knackande ljudet igen. Idag satt det TVÅ i eken utanför köksfönstret. De tittade lite förstrött på hundarna när de röjde runt i snön, verkade leka kull uppe mellan grenarna emellan hamrandet av barken. Jag smög in och grabbade tag i kameran och hängde mig ut genom köksfönstret och skulle föreviga dessa svart-vit-röda fjäderfän. Tror ni inte att batteriet visade sig vara slut! Med lite panikladdning så lyckades jag få ett kort. Det går ju knappt att se den, ens med hjälp av förstoringsglas, för den rackaren talar tydligt om att han/hon vill inte vara med på bild. Men jag hoppas att de blir kvar i omgivningen så att man kan försöka fånga dem bättre.

Herr eller fru Hacke

Bara några minuter senare när jag gick ut för att ropa in hundarna så sitter det ytterligare en - en mycket mindre variant - i trädet bredvid! Den var i storlek av en talgoxe kanske och randig även på ryggen.

Kan inte hjälpa det, men hackspettar är något alldeles speciellt.

//Annika