Ser nu att jag inte uppdaterat bloggen på två veckor! Tiden bara rasslar iväg och de två senaste veckorna har varit hektiska. Framför allt i valpsammanhang.

Vi har bestämt vilka valpar som flyttar vart. Två av flickorna blir kvar hemma tills vidare - vi har lite svårt att enas om vilken eftersom de är jättefina båda två. Två lite olika typer; den ena högbent och med ett väldigt fint huvud, den andra kort, kompakt och med fin resning - men lite liten.

Pojke Grön skall flytta till Ingrid med familj i Stockholm. Grön är en väldigt snygg liten kille med en jättefin resning, fint huvud och fina vinklar. Kroppen är kort och kompakt och vi tror att han kan stå sig fint i konkurrensen i utställning om Ingrid vill prova på det. Det hade varit väldigt roligt.

Pojke Gul  -som förmodligen kommer att kallas "Bailey" - flyttar till Kerstin, Henrik och Johan i Varberg. Bailey får där en "storebror" i form av kusinen Zammie. Bailey är väldigt lik sin bror, den stora skillnaden är att vi tror att han kan bli ett bra komplement till energiknippet Zammie, utan att ge Kerstin fler gråa hår.

Lilla Röd flyttar till Askim och skall kallas för "Lucy". Lucy är minst av flickorna och den som är lite lugnare och mer sansad av kullen. Vi tror att hon kan bli en bra hund för familjen Berqvist.

Stora Röd flyttar till Kerstin och Marianne inne i stan och får tilltalsnamnet "Puma". Puma är den största i kullen och har ett himla humör, rejäl och med en jättefin resning. Hela hon utstrålar pondus. Kerstin och Marianne är förbereda på att det här är en fröken som kommer att behöva tydliga regler.

Blå är en av dem som stannar hemma och kommer att kallas för "Kiara" i samma anda som mamma Yzma, morbror Pumba, moster Lilo och morfar Tarzan. Kiara är ihop med Puma en av de största, men till skillnad från Puma är hon mjukare och lite lugnare. Det tror vi behövs här hemma.

O så har vi det lilla popcornet. Det lilla rivjärnet med världens attityd och kropp. Det slutar väl med att hon får heta "Popcorn". Hon föddes först och har hela tiden varit något av en favorit, rent känslomässigt. Farligt det där, men så är det.

Tack Annette, Ulla, Anki och Barbro som var här i söndags och som gett oss stöd i våra beslut om vad som skall bli kvar här hemma. Det är ovärderligt att ha erfarna uppfödare kring sig att bolla tankar med. Hade aldrig vågat ge mig in i den här djungeln med avel om det inte var för att man hade det nätverket vi har. Tack för att ni finns.   

//Annika