Här har det varit tyst i två veckor nu. Tiden går så fort nu att jag hinner inte riktigt med. Jobbet kräver sitt. Mer än någonsin. I fredags nådde vi kulmen, då vår chef avtackades. Han skall gå vidare till Idrottsförvaltningen i Göteborg. Han kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Det märktes på avtackningslunchen igår. 110 personer kom! Fler är någonsin var representerade ifrån de olika sektorerna och konsulter och entreprenörer kom och ville tacka för tiden med gott samarbete. Ale kommun är ju en kommun i ett väldigt expansivt skede och vi bygger mer än någonsin. På de här tre åren har vi färdigställt en stor om och tillbyggnation av förskola i Älvängen. Byggt en ny fullskalig idrottshall. En helt ny förskola för 120 barn med passivhusteknologi. Byggt upp ett nytt föreningshus och testat solpaneler och pellets som uppvärmningssystem för att minska klimatpåverkan. Just nu byggs det ett äldreboende för 40 vårdtagare och ytterligare en förskoal skall byggas om och till. I pipen ligger dessutom diskussioner om en ny ridanläggning, en ny skola, en ny förskola och ombyggnation av en högstadieskola, vi väntar bara på slutligt beslut ifrån politiken. Bossen har inte legat på latsidan.

Hur hanterar man när en sådan drivkraft och inspiratör lämnar en och tar sig an nya uppgifter? Vi har fått en TF - vilken jag är övertygad var det bästa valet för oss just nu - och rekrytering för ny fastighetschef pågår. Han får stora skor att fylla och en tung mantel att axla. Utöver det har vi fått två nya förvaltare som skall slipas in i sina roller. Så samtidigt som det är tungt, så är det utmanande och väldigt spännande. Ingen dag är den andra lik. Förmodligen kommer även jag att få axla andra delar under en tid framöver för att få det att flyta på.

Här hemma har jag nu två löptikar, varav den ena är i höglöp. Om allt går som det skall åker vi med den andra för att träffa en tilltänkt barnafader på omsdag eller torsdag.

Fröna jag satt har kommit upp. Det spirar i varenda låda nu. Solen har idag strålat från en klarblå himmel. Snön är borta. Dammen är fortfarande bottenfrusen, men nu har det varit plusgrader i över en vecka. Ljuset har börjat återvända. Dagarna är märkbart längre. Snart kikar nog krokusarna upp...

På fredag flyger jag till Luleå för att få hem Anna för gott. Leia och Dennis ställer upp och passar huset medan vi kör ner flyttlasset.

Livet är rätt ok just nu.   

//Annika