Fredag den 2/3 bar det då av mot Luleå. Flygen var försenade och vi hade en halvspännande incident på flighten mellan Göteborg och Stockholm då Vilda bestämde sig för att öppna dragkedjan på flygburen och springa gatlopp i gången på flygplanet... Som väl är är hon u varken agressiv eller svårfångad så det hela avlöpte utan större komplikationer. Flygvärdinnan flinade bara och kommenterade att hon var ju hiskeligt snabb den lilla...  

Lördagen ägnade jag åt att packa och städa i trimmet medan Anna jobbade. Det var lite att bita i... Kvällen tillbringade vi hos Malin och Emil, ihop med Ida och L-J, Helena och Thomas, Jörgen, Anna och Åsa, Bosse och Ulle. Mat hade de fixat i mängder!

Söndagen ägnades åt mer packande och sedan åkte vi till Morjärv för middag hos Barbro och Håkan - Charmer Wins kennel. På vägen dit gjorde vi ett stop hos svärmor och svärfar och fick i oss lite rensoppa. Jag rullade ut från Barbro och Håkan.

Måndagen - mer packning. På kvällen åt vi middag hos Pontus och Emeli. Behöver jag ens nämna att jag var mätt som en gnu när vi gick därifrån? Kanske inte konstigt att jag inte fick knäppt kavajen i morse...

På tisdagen hämtade vi släpet och började packa in. Vi fyllde 2/3 innan vi insåg att vi inte kan fortsätta förrän Annas föräldrar kommer. De hade med sig vardagsrumsbordet och Annas nya trimbord, som skall stå på trimet i Mölndal. Vännerna slöt upp för att hjälpa till att packa det sista och krama hejdå. Det fälldes en hel del tårar. 150 mil är långt. Vi om några vet. Det är tärande att ha ett distansförhållande med det avståndet. När natten väl gjorde sitt intåg satte vi oss i soffan med ett glas rött och några chokladpraliner och gjorde ett tidsöverslag för onsdagen. Vi insåg att släpet skulle behöva packas om till viss del eftersom vi i det skedet inte fick med oss tumlaren som skulle hämtas i Sundsvall. När vi nämnde det till pappa Ulf så tror jag han skulle smälla av....

Så onsdagen startade med att vi försov oss. Antar att vi behövde sömnen. Därefter fick vi ägna några timmar till att packa om släpet. Eller åtminstone den sista tredjedelen. Vid 14-tiden kom vå till slut iväg. Stop i Umeå hos Malin och Jennifer för en kopp kaffe och lite äventyr med släpet. Backen upp till deras lägenhet visade sig vara glashal och hela ekipaget höll på att kana ner i diket... Vidare mot Sundsvall för att stanna till hos Annette på Topcopy's kennel och lasta på en kondenstumlare. Tack för den! Otroligt vilka vänner man har egentligen!! Vidare mot Stockholm. Nu gick det inte fort. Strax efter fem på morgonen landade vi hos Leone. Muttrade något och stupade i säng. Världens brunch fick vi när vi kom upp vid lunch. Vid 13-tiden fortsatte vi för att stanna till vid Ödeshög hos Ulla på Bobrow's kennel. Återigen -  det är inte klokt vilka härliga vänner man har. Yzma har nämligen varit hos Ulla medan vi tagit oss an flyttlasset.

Torsdagen innan jag åkte till Lule så stod Yzma klar för parning. Jag satte mig i bilen och körde 50 mil tor till Ödeshög och parade lilla fröken. För att få ytterligare en chans till parning så erbjöd sig Ulla att ta in Yzma och para henne med Tyson ett par gånger till medan vi i lugn och ro kunde ägna oss åt flytten. Så jag åkte hem utan hund, för att kunna sväng om en vecka senare och hämta upp henne på vägen. Lite pirrigt var det - jag har ju aldrig lämnat bort henne så till en för henne främmande människa. Yzma acklimatiserade sig direkt och förälskade sig i Ullas man Rune. Lilla blyga Saba fick sig en jämnstor kompis och de fann varandra väl. Fick rapporter varje morgon om hur bra det gick. Det värmer mitt mattehjärta och bekräftar att jag verkligen har den mentalt stabila hund jag hävdar att jag har.

Vid 23 var vi så äntligen framme hemma. Efter 150 mil och 20 timmar i bil. Hemma. Vårt hem. Så från och med fredag den 9/3 är vi nu tre personer skrivna på vår adress. O en hel hög med hundar. Vi har en spännande resa framför oss.   

//Annika

Då är Yzma parad och vi har påbörjat nedräkning för valpningsdatum - vilket beräknas bli den 3/5  - om allt går som det skall.

Pappa blir Bobrow's Little Teddybear. Tyson är en hane jag haft ögonen på länge. Redan när Yzma var bäbis hade jag en förhoppning om att hans matte skulle prcd-testa honom - vilket hon gjorde hösten 2010. Tyson är en fantastiskt pigg och fräsch 9-åring, med en jättefin brun färg. Han är utställd med två cert, HD-röntgad B, ögonlyst UA och patella 0/0. Förväntningarna är höga på kombinationen och jag hoppas på att hitta en fodervärd till en tik som är intresserad av att förvalta den arbetspotential jag hoppas skall finnas.

//Annika