Förra helgen tillbringades i Stockholm - jag lyckades ta mig dit trots en av de jävligaste förkylningar jag någonsin varit med om drabbade mig under veckan innan. Med mig hade jag Tarzan och Yzma. Hämtade Anna på Arlanda med Lilo och Pumba och vi åkte o våldgästade Leone.

Fredagen gick i badandets tecken till större delen. Innan det var dock Anna och Leone ute i skogen med alla hundarna. För att fresta på tålamodet lite extra så släppte de hela hundflocken... Hem kom de med en hög leriga, skitiga hundar med en hel skog att plocka ur pälsen. Nästa gång skall jag linda in min badhund i gladpack innan...

Lördagsmorgonen hängde vi nästan på låset. 07.20 klev vi in genom dörrarna och fick sätta igång direkt. Det var 37 mellanpudlar anmälda! Inmätning av Yzma var kvart i nio och nio började bedömningen. Pumba blev BH3 i mördande konkurrens. Flickorna åkte ut med var sitt VG. Domaren tyckte Yzma fladdrade både bak o fram och Lilos svans föll henne inte i smaken.

Tyvärr har jag återigen inga bilder...   Det var alldeles för stort avstånd för att några av bilderna skulle bli bra. En tele-zoom hade inte suttit illa... *hint om födelsedagspresent*

Nästa utställning är MyDog. Då skall barnen visas igen och som det verkar så får vi även ihop en avelsklass igen!  

//Annika

Solen är på väg upp över trädtopparna och det är minusgrader ute! Frosten frasar under hundtassarna när de rusar ut för morgonkissen. Det ligger ett tunt lager is över altanen. Dagar som den här älskar jag att bo här ute.  

Jag är på bättringsvägen. Rösten verkar vara tillbaka. Hostar fortfarde massor kommer förmodligen att få snyta mig stup i kvarten även idag, men näsan är just nu fri. Undrar om inte häxbrygden med ingefära, honung, citron och rom igårkväll gjorde susen. Det blev varmt i bröstet i alla fall.... Tack Åsa och Maria för tipsen. Just nu ser det hoppfullt ut inför helgens hundutställning. Kan säga att jag misströstade en smula igår.

//Annika

Det som i fredags började som ett snörvel har utvecklat sig till en genuin förkylning. För tredje dagen i rad är jag nu hemma och jag tror att det är onsdag idag. Jag hoppas verkligen det.

Näsan är knallröd, jag hostar, det rosslar i bröstet, jag nyser stup i kvarten, huvudet känns stoppat med fetvadd, ögonen rinner och till råga på allt tappade jag igår rösten. Hemmet ser ut som ett bombnedslag - orken finns inte att ta itu med något. Diskhögen växer, den skall jag dock ge mig på idag. Häller i mig thé i mängder utan större framgång. Näsan är insmord i idominsalva så att den inte är helt fnasig till helgen då jag skall sticka fram den på mässan.

Men det finns ljusglimtar oxå. Det snöade under natten till igår. För ett kort ögonblick blev marken ljus och det fanns hopp om vinter. Jag önskar dock att det fryser på rejält innan det snöar igen så att de förbannade fästingarna stryker med. Solen kikade fram igår, jag satt i köket och kunde se den. Det är mer än man kunnat de senaste veckorna. Idag kikar den fram sporadiskt. Jag sitter fortfarnade i köket. Idag susar det förbi en massa småfåglar. De är ett rätt trevligt inslag. Blåmesar, talgoxar, nötväcka... o så en ljust gråbrun liten sak med vitt huvud och kajal kring ögonen. Ingen aning om vad det är för sort, men söt är den. Jag har varit ute och hängt upp talgbollar till dem i fågelmatsträdet.

Fattar ni vilken hektiskt tillvaro jag bedriver just nu...?  

//Annika

Jag tror att många redan vet att jag inte är någon stor vän av julen. Det finns flera anledningar till det. Att vi firar en  högtid i enighet med en tro som färre och färre invånare i vårt land bekänner sig till finner jag lite märkligt. Julen är en gigantisk kommers. Det är jag oxå motståndare till. Jag är även i vanliga fall emot den slit och släng-mentalitet som i stort genomsyrar vårt samhälle idag och det gör mig rent förbannad när jag ser attityden hos människor runt jul. Jag tror den insikten kom när jag en vinter satt som kassabiträde på Toys R'Us. Särskilt en förälder fick mig att verkligen fundera över hur det är ställt egentligen. Föräldern kom dagen innan julafton och fyllde sin kundvagn med en spelkonsoll, dockor och spel. Det hade inte funnits tid för julshopping. Notan landade på ett högt 4-siffrigt belopp. Ungen var 2 år gammal... Det värsta var att föräldern skröt om det. Hur lite tid som fanns för barnet. Hur det skulle kompenseras vid jul.

Jag samlar jättegärna min familj och mina vänner till middag. Fest. Med mat och dryck. Älskar att fira. Men jag behöver inte kompensera för något jag har dåligt samvete för. Om jag har dåligt samvete för något så repareras inte det med dyra presenter.

Prestationsångesten som infinner sig över jul är en annan sak jag ställer mig väldigt frågande till. Ernst firar jul eller vad f-n alla käcka program o tidningar heter bidrar till en gigantisk hysteri över att man måste hinna få till ett fantastiskt eller traditionellt julfirande. Helst skall man stoppa korven oxå för att verkligen känna sig ett med sitt ursprung. My ass. Jag är heltidsarbetande med 4 hundar och ett renoveringsobjekt! Mina köttbullar kan gott komma ifrån Scan. Korv äter jag inte ens, så den kan vara. Ingen mer än jag som är sugen på sushi på julafton efter alla julbord veckorna innan??

Men jag har adventspyntat. Ja, varför det kan man undra. Precis som förra året så säger jag att jag vill ha ljus i mörkret och jag älskar stjärnor. De finns dessutom i så många fina varianter och färger så jag kan knappt få nog. Så jag pyntar för MIN skull. För att jag tycker att dessa pappersstjärnor som lyser upp mina fönster är så vackra.

Pappersstjärnor ifrån Coop, Rusta och Inreda.com

Och är det något som skänker ro i vintermörkret - oavsett väder - så är det levande ljus. För mig är de vita stearinljusen de vackraste.

Vita stearinljus i silvriga ljusstakar ifrån IKEA.

Önskar er en fridfull helg. Vilken helg det än är. Tänd ljusen runtomkring er och tillbringa er tid mer era nära och kära, oavsett tid på året. Vi har bara tillvaron här till låns.

//Annika

Som jag berättat tidigare så var det alltså en spricka i min vattentunna. Jag har en kollega som då erbjöd mig en vattentank. Fick den till och med hemlevererad (vilka underbara människor det finns!). Men idag när tiden äntligen fanns att ta in den så gick den inte in genom dörren! Det saknades 4 cm i dörrbredd. Så jag fick ila iväg och införskaffa en vattentunna på 200 liter. På den skulle det sitta en tappkran. Den var dock inte monterad. Tror ni man äger en borr med den dimensionen? Nä. Tappkranen är fortfarande inte monterad. Den ligger fint bredvid. Tunnan har fått flytta in i bastun - den som ännu inte är klar.

Fiskarna flyttade in med Leia och Ludvigs hjälp. Eller rättare sagt; 5 av fiskarna flyttade in. I hinkar för att de sakta skulle vänjas vid den nya temperaturen. Den 6 fisken gick inte att hitta. Jag tror kidsen tillbringade en timme i ösregn och kyla med att försöka lokalisera den. De tömde ur det mesta av vattnet, men den fanns ingenstans. Så det var bara att konstatera att den förmodligen blivit kattmat eller så. Jag började med att tappa upp ca 40 liter kallt rent vatten i tunnan. Jag hällde i ca 20 liter av dammvattnet. De fem inflyttade fiskarna installerades i tunnan.

I mitt bakhuvud spökade den 6:e fisken. Jag gick upp till dammen och det tog inte mer än en nogrann blick över dammens bottenvatten för att lokalisera den. Den hade gömt sig med hjälp av bottensedementet och tätt intill näckroskorgen låg den och tryckte. Den var snart infångad och fick göra de andra sällskap.

Till våren skall vi gräva ny damm. Vårt experiment som började förra sommaren har vuxit och nästa år tror jag vi är redo för en ordentlig damm. Vintern skall vi ägna åt att planera den och troligen investerar vi i en bättre pumpanläggning nästa år. Större blir dammen helt klart och den skall få flytta ner och ersätta rabatten intill altanen. Målet är att dammen skall bli såpass djup att fiskarna kan övervintra nästa år. Kanske med hjälp av en doppvärmare men det är oxå allt. Vattenfall? Ja, varför inte. Eller kanske kan man få vattnet att rinna längs berghällen ner...

//Annika