Det som i fredags började som ett snörvel har utvecklat sig till en genuin förkylning. För tredje dagen i rad är jag nu hemma och jag tror att det är onsdag idag. Jag hoppas verkligen det.

Näsan är knallröd, jag hostar, det rosslar i bröstet, jag nyser stup i kvarten, huvudet känns stoppat med fetvadd, ögonen rinner och till råga på allt tappade jag igår rösten. Hemmet ser ut som ett bombnedslag - orken finns inte att ta itu med något. Diskhögen växer, den skall jag dock ge mig på idag. Häller i mig thé i mängder utan större framgång. Näsan är insmord i idominsalva så att den inte är helt fnasig till helgen då jag skall sticka fram den på mässan.

Men det finns ljusglimtar oxå. Det snöade under natten till igår. För ett kort ögonblick blev marken ljus och det fanns hopp om vinter. Jag önskar dock att det fryser på rejält innan det snöar igen så att de förbannade fästingarna stryker med. Solen kikade fram igår, jag satt i köket och kunde se den. Det är mer än man kunnat de senaste veckorna. Idag kikar den fram sporadiskt. Jag sitter fortfarnade i köket. Idag susar det förbi en massa småfåglar. De är ett rätt trevligt inslag. Blåmesar, talgoxar, nötväcka... o så en ljust gråbrun liten sak med vitt huvud och kajal kring ögonen. Ingen aning om vad det är för sort, men söt är den. Jag har varit ute och hängt upp talgbollar till dem i fågelmatsträdet.

Fattar ni vilken hektiskt tillvaro jag bedriver just nu...?  

//Annika