Måste bara berätta vad som hände häromdagen:

Lelle släppte ut hundarna i trädgården på kvällen. Han gick med dem ut och när han stod på altanen så hörde han ett prasslande... Efter en liten stund lyckades han lokalisera prasslandet till en gammal fodersäck, vilken vi ställt ut för att ta med ner och slänga i soptunnan. När han kikar i säcken finns där en liten mus! Han tar säcken och grå ut på gräsmattan till hundarna och vänder upp och ner på den. Ut kilar musen och Tarzan lyckas fånga den mellan framtassarna! Men hans jaktlust går inte ut på att döda bytet så mycket som att fånga det, så när han kikar efter så passar den lilla krabaten på att smita. Det var en lätt uppsluppen stämning balnd hundarna när de kom in lite senare.

På morgonen släppte jag ut hundarna. Jag kikade av ren nyfikenhet ner i fodersäcken som återigen stod på altanen, döm av min förvåning när jag ser en musnos sticka upp! Jag grabbar påsen och går ut på gräsmattan för att frige den lilla krabaten, vänder upp och ner på säcken och... plonk... ut trillar en ihjälfrusen mus. Hundarna tyckte det var ännu mer spännande och jag hade fullt sjå att hålla undan dem tills Lelle kom och kunde ropa in dem så att jag fick hämtat en spade och hivat iväg kroppen ut i skogen.

Fodersäcken står kvar på altanen. Det var ju en smidig musfälla. Får nog lägga några foderkulor i botten så de stackars satarna dör mätta och lyckliga i alla fall.

//Annika