När jag kom hem från jobbet idag tog jag itu med disk, dammsugning och flytt av grejer. I uterummet så står ju fortfarande en hel del grejer som skall stuvas undan och vi har funderat över om vi inte skulle flytta upp en del mindre känsligt upp till "rucklet". Där är fuktigt då taket läcker in, men får vi täckt läckan så går det ju att förvara sådant som inte tar åt sig doften.

Så jag har idag burit upp en del av Antoniusstativen med trådkorgarna. Tog ett varv runt huset för att se ifall jag kan notera var läckan är belägen. När jag gjorde det noterade jag en fåra i jorden/gruset på husets västra sida. Den går in under huset i nästan 90 graders vinkel mot huset. Fick en skum känsla... det där såg inte normalt ut. Jorden är porös. Alltså måste det vara ganska färskt. Det har ju regnat och blåst en del så hade det varit vatten som forsat fram så borde det varit plattare... Det ligger stenar liksom "utskvätt" i fårans riktning. När Tarzan susade förbi... TVÄRNITADE han vid hålet in under huset! Hela hunden stod på helspänn och markerade in under huset. Han vägde sakta stegen mot huset, kroppen spänd som en fiolsträng. Det ÄR inte normalt. Där har definitivt varit något som inte borde vara där. Magkänslan är tydlig.

Förbannat. Tror jag ställts inför en boende i trädgården jag inte gärna vill ha. Grävling.

Grodor i all ära. Möss i väggarna. Fladdermöss på vinden. Trollsländor. Nötskrikor. Rådjur som äter upp blomknopparna. Fine. Men grävling. Nä. Där tror jag min mentala gräns är uppnådd. Växthuset och duschen är belägen precis intill. Jag duschar ofta på kvällarna, för att slippa morgonkylan. Hundarna springer lösa i trädgården då. Grunden till stugan består av sprängsten och grävlingar kan bygga omfattande gryt. Det betyder att grunden blir underminerad. Jag ser inte fram emot att få se stugan kanan ner från berget. Än mindre förtjust lär Ida vara över tanken - hon som skall bo i den när bygget är klart.