Det står kartonger överallt. Halvuppackade, tomma och ouppackade - alltså av alla de sorter. Golven är skitiga, men det är ingen större idé att städa - man kommer inte åt och det kommer att vara skitigt om fem minuter igen, när nästa låda skall fram och något annat skall flyttas på och sorteras om. Anna har i tre dagar nu rensat skåp, slängt skräp, städat skafferi och packat upp och organiserat om. Jag har inte ens försökt att hitta bland grejerna.   Jag lär mig tids nog. Hennes grå vitrinskåp har fått ersätta skåpen mellan hundrummet och toaletten och det är nu fyllt med vackra glas. Vuxenpoäng. Det blev jättefint. Även om det inte kommer till sin rätt än bland kartonger och bubbelplast. 

Ikväll skall jag skruva ihop ytterligare en Billy-hylla så vi kommer åt att få i ordning hundrummet. Anna är beordrad viloläge tills dess. Dels har hon en inflammation i skuldran som inte vill ge med sig - vet inte om det har att göra med att hon städar och gnor så frenetiskt så att den inte får en möjlighet att läka kanske   - dels vaknade hon i morse med migrän. Så hon behöver definitivt en vilodag. Hade inte gjort ont för egen del heller, men det får bli till helgen. 

//Annika  

Med ett par timmars sömn efter den långa flyttresan vilken efterföljdes av tömning av släp och visit på kliniken i Mölndal där Anna skall öppna trimmet, så tog då bad och fön vid av 4 hundar. Jag badade och fönade och Anna klippte. Yzma, Pumba, Lilo och Nova i den ordningen. Vi stupade i säng kl 3 på natten. Grinfärdiga av trötthet båda två. När klockan ringde vid 7 trodde jag att jag skulle dö helt ärligt. Efter att ha fått i mig lite frukost och fått in allt i bilen åkte vi till Volvia-hallen och SPKv's utställning. När jag parkerade bilen efter vi hade lastat av allt och gick mot hallen så sa jag till mig själv att efter utställningen i Strömsnäsbruk kommer jag inte att kliva in på en utställning igen på VÄLDIGT länge! Det är inte roligt att vara trött, slutkörd, stressad, grinig och bara vilja hem. Man skall ju hålla på med det här för att det är roligt. Just då var det allt annat än kul.

Det var som bortblåst drygt 8 timmar senare. Då stod vi med dagens resultat. Trots 150 mil i bil. Trots flyttstök. Trots minimalt med sömn. Trots stress. En champion tillika BIR och BIS4, en bt-placering, en bästa mellanpudelveteran tillika BIS3-veteran. Burens långsida gick knappt att se under alla rosetter, foderäckar bars i skytteltrafik till bilen, liksom paket med skålar, formar och  vinglas. Vilka fantastiskt vackra vinglas förresten!! Certgåvan bestod två sirliga höga vinglas vilka hade en graverad pudelsiluett på kupan. Måste försöka komma ihåg att ta kort på dem så ni får se dem.

Pumba erövrade alltså sitt 6:e svenska cert - två veckor efter sin tvåårsdag. I bagaget har han även ett finskt cert, så rent krasst blev han champion dubbelt upp! Så snart det svenska championatet är registrerat kan man ansöka även om det finska. Nu hägrar givetvis både Norge och Danmark... och sommarens utställningar. Han har ett svenskt CACIB och behöver således fylla på med fler av dem ifall han även skall bli C.I.B som mor sin.

Tvivlar någon på att jag och Anna är stärkta i vår övertygelse om att kombinationen skulle bli SÅ rätt?? Trots alla som skakade på huvudet och frågade om det inte fanns en skruv lös när man på julafton beger sig på resa över hela vårt land med en höglöpande tik i handbagage-väska... HA! Där fick ni...! Får man lust att säga. Fast det kan man ju inte. För de flesta i vår omgivning skakade på huvudet och konstaterade att jaja... det är ju så det är med oss hundidioter...  

//Annika 

Fredag den 2/3 bar det då av mot Luleå. Flygen var försenade och vi hade en halvspännande incident på flighten mellan Göteborg och Stockholm då Vilda bestämde sig för att öppna dragkedjan på flygburen och springa gatlopp i gången på flygplanet... Som väl är är hon u varken agressiv eller svårfångad så det hela avlöpte utan större komplikationer. Flygvärdinnan flinade bara och kommenterade att hon var ju hiskeligt snabb den lilla...  

Lördagen ägnade jag åt att packa och städa i trimmet medan Anna jobbade. Det var lite att bita i... Kvällen tillbringade vi hos Malin och Emil, ihop med Ida och L-J, Helena och Thomas, Jörgen, Anna och Åsa, Bosse och Ulle. Mat hade de fixat i mängder!

Söndagen ägnades åt mer packande och sedan åkte vi till Morjärv för middag hos Barbro och Håkan - Charmer Wins kennel. På vägen dit gjorde vi ett stop hos svärmor och svärfar och fick i oss lite rensoppa. Jag rullade ut från Barbro och Håkan.

Måndagen - mer packning. På kvällen åt vi middag hos Pontus och Emeli. Behöver jag ens nämna att jag var mätt som en gnu när vi gick därifrån? Kanske inte konstigt att jag inte fick knäppt kavajen i morse...

På tisdagen hämtade vi släpet och började packa in. Vi fyllde 2/3 innan vi insåg att vi inte kan fortsätta förrän Annas föräldrar kommer. De hade med sig vardagsrumsbordet och Annas nya trimbord, som skall stå på trimet i Mölndal. Vännerna slöt upp för att hjälpa till att packa det sista och krama hejdå. Det fälldes en hel del tårar. 150 mil är långt. Vi om några vet. Det är tärande att ha ett distansförhållande med det avståndet. När natten väl gjorde sitt intåg satte vi oss i soffan med ett glas rött och några chokladpraliner och gjorde ett tidsöverslag för onsdagen. Vi insåg att släpet skulle behöva packas om till viss del eftersom vi i det skedet inte fick med oss tumlaren som skulle hämtas i Sundsvall. När vi nämnde det till pappa Ulf så tror jag han skulle smälla av....

Så onsdagen startade med att vi försov oss. Antar att vi behövde sömnen. Därefter fick vi ägna några timmar till att packa om släpet. Eller åtminstone den sista tredjedelen. Vid 14-tiden kom vå till slut iväg. Stop i Umeå hos Malin och Jennifer för en kopp kaffe och lite äventyr med släpet. Backen upp till deras lägenhet visade sig vara glashal och hela ekipaget höll på att kana ner i diket... Vidare mot Sundsvall för att stanna till hos Annette på Topcopy's kennel och lasta på en kondenstumlare. Tack för den! Otroligt vilka vänner man har egentligen!! Vidare mot Stockholm. Nu gick det inte fort. Strax efter fem på morgonen landade vi hos Leone. Muttrade något och stupade i säng. Världens brunch fick vi när vi kom upp vid lunch. Vid 13-tiden fortsatte vi för att stanna till vid Ödeshög hos Ulla på Bobrow's kennel. Återigen -  det är inte klokt vilka härliga vänner man har. Yzma har nämligen varit hos Ulla medan vi tagit oss an flyttlasset.

Torsdagen innan jag åkte till Lule så stod Yzma klar för parning. Jag satte mig i bilen och körde 50 mil tor till Ödeshög och parade lilla fröken. För att få ytterligare en chans till parning så erbjöd sig Ulla att ta in Yzma och para henne med Tyson ett par gånger till medan vi i lugn och ro kunde ägna oss åt flytten. Så jag åkte hem utan hund, för att kunna sväng om en vecka senare och hämta upp henne på vägen. Lite pirrigt var det - jag har ju aldrig lämnat bort henne så till en för henne främmande människa. Yzma acklimatiserade sig direkt och förälskade sig i Ullas man Rune. Lilla blyga Saba fick sig en jämnstor kompis och de fann varandra väl. Fick rapporter varje morgon om hur bra det gick. Det värmer mitt mattehjärta och bekräftar att jag verkligen har den mentalt stabila hund jag hävdar att jag har.

Vid 23 var vi så äntligen framme hemma. Efter 150 mil och 20 timmar i bil. Hemma. Vårt hem. Så från och med fredag den 9/3 är vi nu tre personer skrivna på vår adress. O en hel hög med hundar. Vi har en spännande resa framför oss.   

//Annika

Då är Yzma parad och vi har påbörjat nedräkning för valpningsdatum - vilket beräknas bli den 3/5  - om allt går som det skall.

Pappa blir Bobrow's Little Teddybear. Tyson är en hane jag haft ögonen på länge. Redan när Yzma var bäbis hade jag en förhoppning om att hans matte skulle prcd-testa honom - vilket hon gjorde hösten 2010. Tyson är en fantastiskt pigg och fräsch 9-åring, med en jättefin brun färg. Han är utställd med två cert, HD-röntgad B, ögonlyst UA och patella 0/0. Förväntningarna är höga på kombinationen och jag hoppas på att hitta en fodervärd till en tik som är intresserad av att förvalta den arbetspotential jag hoppas skall finnas.

//Annika

Jag hoppas ju på att få anlägga en kryddträdgård på platån till sommaren, så förkultiveringen är i full gång här hemma.

Bak från vänster: Bladmynta och Gojibär. Fram från vänster: Prickig temynta och lila kolibrimynta.

I roottrainern kommer nu luktärt - frön jag tog hand om förra året - och kronärtskocka.

Chilin är så späda an att de knappt syns på bild och lavendeln står med små späda skott i krukor och gör sig inte heller på bild - så dem får ni se först längra fram när de tagit sig lite till.

Nu längtar jag skjukt efter att plusgraderna blir fler, att man kan börja skola ut plantorna, tjälen går ur marken och man kan sätta spaden i jorden.

//Annika

Här har det varit tyst i två veckor nu. Tiden går så fort nu att jag hinner inte riktigt med. Jobbet kräver sitt. Mer än någonsin. I fredags nådde vi kulmen, då vår chef avtackades. Han skall gå vidare till Idrottsförvaltningen i Göteborg. Han kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig. Det märktes på avtackningslunchen igår. 110 personer kom! Fler är någonsin var representerade ifrån de olika sektorerna och konsulter och entreprenörer kom och ville tacka för tiden med gott samarbete. Ale kommun är ju en kommun i ett väldigt expansivt skede och vi bygger mer än någonsin. På de här tre åren har vi färdigställt en stor om och tillbyggnation av förskola i Älvängen. Byggt en ny fullskalig idrottshall. En helt ny förskola för 120 barn med passivhusteknologi. Byggt upp ett nytt föreningshus och testat solpaneler och pellets som uppvärmningssystem för att minska klimatpåverkan. Just nu byggs det ett äldreboende för 40 vårdtagare och ytterligare en förskoal skall byggas om och till. I pipen ligger dessutom diskussioner om en ny ridanläggning, en ny skola, en ny förskola och ombyggnation av en högstadieskola, vi väntar bara på slutligt beslut ifrån politiken. Bossen har inte legat på latsidan.

Hur hanterar man när en sådan drivkraft och inspiratör lämnar en och tar sig an nya uppgifter? Vi har fått en TF - vilken jag är övertygad var det bästa valet för oss just nu - och rekrytering för ny fastighetschef pågår. Han får stora skor att fylla och en tung mantel att axla. Utöver det har vi fått två nya förvaltare som skall slipas in i sina roller. Så samtidigt som det är tungt, så är det utmanande och väldigt spännande. Ingen dag är den andra lik. Förmodligen kommer även jag att få axla andra delar under en tid framöver för att få det att flyta på.

Här hemma har jag nu två löptikar, varav den ena är i höglöp. Om allt går som det skall åker vi med den andra för att träffa en tilltänkt barnafader på omsdag eller torsdag.

Fröna jag satt har kommit upp. Det spirar i varenda låda nu. Solen har idag strålat från en klarblå himmel. Snön är borta. Dammen är fortfarande bottenfrusen, men nu har det varit plusgrader i över en vecka. Ljuset har börjat återvända. Dagarna är märkbart längre. Snart kikar nog krokusarna upp...

På fredag flyger jag till Luleå för att få hem Anna för gott. Leia och Dennis ställer upp och passar huset medan vi kör ner flyttlasset.

Livet är rätt ok just nu.   

//Annika

Med undantag för bladmyntan som skall ligga ute i kylan till imorgon innan jag sprider ut dem i såbrättet jag förberett.

Kronärtskockorna är satta i root-trainers, liksom frön från förra årets luktärter. Skall bli spännande att se om de frön jag tagit hand om själv kommer att gro. Det är första gången för mig.

Lavendel är oxå ett nytt projekt. Det står nu fyra krukor med lavendelfrön i fönstret i vardagsrummet. Har aldrig sått lavendel förut. Har fått för mig att det inte är det lättaste att få dem att ta sig.

Spagettipumpa skall jag oxå så, men det tar vi lite längre fram i vår. Tomater skulle jag givetvis oxå vilja ha. Tigrella och körsbärstomater. Men jag kanske har någon kär vän som ämnar roa sig med att sätta frön i år igen och adoptera bort ett par plantor till mig...?   I utbyte kanske jag kan erbjuda en chilliplanta eller så..? 

//Annika

Det här har jag provat idag och det var riktigt mums!

Blåbärs och kokossmoothie
2dl iskall gammeldags mjölk
1dl vispgrädde
2ägg
2dl blåbär (jag tog blandade trädgårdsbär)
2msk kokosfett med kokossmak

Fick receptet av en vän och frågade inte om hur många det var tänkt till, men det räcker gott till två stora glas. Det intressanta blir att se hur länge jag håller mig på den.

//Annika