Som bekant så har jag ca 40 minuters pendlingssträcka till jobbet och lika långt tillbaka. Det ger lite tid för reflektioner. Idag satt jag och funderade över det här med internet och hur man uttrycker sig. Var går gränsen för vad som är lämpligt att skriva?

Min blogg är - vilket jag tidigare påpekat vid flera tillfällen - en kanal för mitt tyckande och tänkande. Den hör inte ihop med mitt tjänsteutövande. Den handlar om mitt privatliv. Mina reflektioner och vad som sker i mitt liv och hur jag upplever saker. Däremot är jag inte så naiv att jag tror att den inte kopplas ihop med mitt yrkesverksamma jag. Vilket den egentligen inte borde. Men människor fungerar så. Då och då säger jag mitt hjärtas mening till följd att av att något legat och pyrt en längre tid. Jag anstränger mig att inte hänga ut någon enskild och försöker istället formulera det som en större reflektion, vilket det är.

En reflektion kan utlösas av en enskild händelse, men är sällan avhängande av en enskild person. Det är oxå orsaken till varför jag skriver i ganska allmänna ordalag. Men det finns ALLTID någon som känner sig träffad. I vissa fall den som verkligen skall känna sig träffad och frågar man så får man veta att det är så. Jag försöker vara ärlig, för jag tror att min karma mår bättre av det i längden. Plus att jag är så evinnerligt trött på att tassa på tå jämt. Jag försöker uttrycka mig diplomatiskt trots allt. Sedan kommer man ibland till en punkt där man känner att man måste ta till tydligare ord. Men jag kommer aldrig falla för trycket att låta bli att uttrycka mig. Det är en rättighet vi har som medborgare i det här landet. Tycker man att det är obekvämt väljer man om man vill läsa eller inte. Det är också en valfrihet vi har. Tycker man att jag uttryckt mig olämpligt är det också ok. Var och en har rätt till sin egen åsikt och jag kommer aldrig att klandra någon för att man inte tycker om mitt sätt att skriva. Men att försöka påverka mig att ta bort sådan som jag tycker är i princip att motsätta sig åsiktsfriheten. Jag hänger aldrig ut någon enskild, hetsar inte folkgrupp, stödjer inte extrema åsikter, trossamfund eller något annat politiskt inkorrekt. Jag får ofta kommentarer om att man uppskattar mitt sätt att skriva och jag lever med en tro på att det beror till stor del på det jag skriver om.  Mina reflektioner och mitt sätt att se på tillvaron kombinerat med vad som händer i mitt liv. I slutänden är det ändå så att man läser mina inlägg för att man tycker att de tillför något.

Vad tycker du? Varför läser du mina inlägg?

//Annika