Flera av mina vänner har noterat att jag tagit en timeout ifrån facebook. Orsaken är flera, men framför allt är det till följd av en fundering jag haft över syftet.

Mitt facebookanvändande är till för att följa det dagliga livet hos vänner och bekanta och för att delge dem det som händer kring oss. Bloggandet är ett djupare sätt att göra det på och vilket faktiskt kräver att man sätter sig ner och formulerar något konkret. På Facebook kan man rapa ur sig funderingarna som uppstår i det absoluta nuet. Det jag däremot har svårt för med Facebook är mobb-kulturen. Människor delar andras tankar och inlägg utan att reflektera över vad de gör. Att tonårimgar gör det har jag full förståelse för. Det är en process att lära sig hantera livet och tillvaron och dem har jag heller inget problem med att ruska om och säga åt att de skall reflektera över vad de gör. Men vuxna människor?

Läste idag en notis i GP om en förskolepedagog som blivit uthängd på FB av en annan vuxen för att pedagogen inte ingripit när ett barn var ledsen. Det gör man alltså utan att ha en aning om vad som skett innan och vad som föranlett agerandet. Sedan delar man det på FB med en uppmaning att dela vidare och delta i någon slags protest. Utan att man gjort skolledning uppmärksam på att man anser att ett fel begåtts. Den mobb-kulturen har jag väldigt svårt för. Vi är så jävla fega rent ut sagt. Så istället för att konfrontera och ta en konflikt så går man till att uppvigla för att få stöd i sitt tyckande och tänkande. Utan att reflektera över konsekvenerna. Konsekvenserna för den enskilda pedagogen. Konsekvenserna över att vi samtidigt lär våra barn och ungdomar ett beteende som jag absolut inte tycker är önskvärt. I nästa stund förfasas vi över att ungdomar från ett par gymnasieskolor går till angrepp mot en flicka som gjort nästan samma sak med sitt Imstagram-konto. Var f-n tror ni undomarna lärt sig det??

Så just nu funderar jag över hur jag skall tackla detta. Skall jag avsluta mitt konto helt och tappa den dagliga kontakten med människor jag tycker berikar? Skall jag rensa min vänlista så hårt att jag slipper se eländet? Skall jag behöva påpeka för vuxna människor (nästan dagligen) att de måste tänka på vad de kläcker ur sig, att de skall vara källkritiska och inte delta i någon hetsjakt? För det är ju samtidigt tillåtet att göra misstag. Inte sant? Det är ju mänskligt i sig.

Kanske har jag bidragit att någon tänker efter innan ni delar något nästa gång.

//Annika