Semestern gick i rekordfart. Inget blev som det var tänkt.

Semesterresan till Norrland kändes som ett maratonlopp. En helg på utställning, nästan 400 mil i bil och en lista på folk man skulle träffa och saker som skulle hinnas med - helst utan att någon skulle känna sig förbisedd och bortglömd. Inte lätta att få alla nöjda. Nästa år blir det annorlunda. Den som inte kommer och besöker oss kommer att få känna sig bortglömd och förbisedd hur mycket den vill - det är ett val man gör.

Tack till alla vänner som tagit emot oss med öppna armar och petat i oss fika, kaffe, mat, försett oss med sängplatser. Är glad och tacksam över att ni finns.

Här hemma har vi inte hunnit med något alls av det som var tänkt. Trädgården är uppgrävd och dammen ofärdig. Ogräset frodas och gräset är långt. Vindskivorna är obytta och planteringsbänkarna kvar. Själv får jag bara ångest vid tanken på att ta itu med det. Omgivningens glada tillrop om hur mycket det finns att göra hos och och vad man skulle kunna göra och hur får mig stundtals att kräkas.

Ja, jag har nog en period där jag är grymt less. Tillbaka på jobbet idag. Över 300 mail i inkorgen.

//Annika