..på hantverkare. Halv nio i morse dök de upp - 3 snubbar. Tomas instruerade pojkarna vad de skulle göra, de kunde inte svara på hur lång tid det skulle ta, förmodligen ett bra tag. Jag fixade en slang från toan till dem så att de kunde blanda spackel och så körde de igång. Jag skruvade på kranen, samtidigt som jag knappade på datorn och pratade i telefon. Skötte alltså mitt jobb parallellt, på distans. TUR att man är kvinna!! Bokade om ett möte då jag insåg att jag inte skulle hinna upp till kontoret, förvarnade bossen att jag håller hov hemifrån idag. Strax innan ett kommer en snubbe upp o säger: Vi kommer tillbaka imorgon.

UH!

Ja vad säger man. Det gick tydligen inte att göra klart idag. När jag går ner och tittar på spektaklet så förstår jag ju det, inget annat. Det går aldrig att bygga upp sådana fall på ett flytande golv på 11 kvm utan att göra det i etapper.

Imorgon kan jag inte vara här och övervaka dem. Fast det tar emot att lämna dem själva - det är förmodligen en inbyggd skepsism mot manliga hantverkare. Önskar jag hade övervakningskamera... eller givare på dörren som registrerar när de kommer och går.

//Annika