Tänkte att jag kanske skulle haka på den goda vågen och ta ett spår direkt idag, med lite större svårighet än sist. Så jag tinade blod och gav mig ut i kraftgatan bakom huset med en av klövarna jag fick med mig ifrån Viltvittringen's igår.

Tänkte börja lägga spåret på höjden. Plockade fram klöven och öppnade flaskan, när jag står öga med öga med... ETT RÅDJUR! När jag började skälla på den över att den stod ju precis där jag skulle lägga spår och om det verkligen var nödvändigt att vara där just då, så sprang den iväg. Ett ögonblick övervägde jag att ge fan i det, men i nästa så tänkte jag att jag måste ge min hund möjligheten att lösa det i alla fall. Nog sjutton är det doftskillnad på ett levande rådjur o en klöv o blod! Så jag gick iväg. Började dock spåret lite längre ner i svackan o inte just där jag sprungit på rådjuret. Knatade på o snitslade. Efter vad jag tror var ca 100 meter kommer jag till en grusväg som korsar mitt tänkta spår. Skit. Här kan jag ju inte bloda... det skulle ju se makabert ut om någon kom gående... Så... det blev ett bloduppehåll på två meter. Galet så här efteråt egentligen. Stigen är relativt vältrafikerad - om man tänker på passerande hundägare o joggare. Så där störning av andra dofter är som starkast väljer jag att ta bort blodet...    Vidare. Så kom första vinkeln. Åt höger. Över en stenkulle o 20 meter senare var det stopp. Eller ja, skogen kom o det blev sjukt tätt. Så istället för att ge mig i kast med skogen blev det en vinkel till åt vänster den här gången. Lite väl snart, men vad gör man. Vidare ner för höjden o i botten knöt jag fast klöven, klev ur spåret och knatade ut ur skogen.

Hem igen. Tog vid och började rensa på entrévåningen. Mamma kom och hjälpte mig. Tiden rusade i väg o plötsligt var klockan halv åtta! Jösses! Det börjar bli mörkt! Mitt spår!!! Snabbt ut med TinTin!

Gick ner till spårstarten. Selade på. Tog ut linan. Tin började tjuta. Satte honom. Gick fram till blodstarten och petade intresserat i den. Jag steg tillbaka och hämtade Tin. Visade honom vad jag varit så intresserad. Han luktade länge och väl. Kissade lite. Jag tog ett steg framåt och så var vi iväg. Några meter, sedan skulle det kissas igen. Han tvekade. Hörde hur det pinglade i skogen. En katt... Han tittade på mig. Nosade i backen igen och gick i spåret, nu fick han beröm. Det manade på honom. Ordentligt. Nosen i backen och ordentligt med hastighet. NÄSTAN så jag föll för att öka så jag inte tog ur honom viljan att gå på framåt. Vi kom till grusvägen - han gick rätt över till andra sidan. Där började han tveka. Snurrade, vädrade - misstänker att någon gått längs grusvägen, kanske var det kissen vi hört. Han cirklade. Vädrade. Pendlade fram och tillbaka. Så hittade han spåret och iväg igen. Han kom till första vinkeln. Gick rakt fram en meter. Jag stannade. Han tvekade o började slå en lov åt höger. DÄR var spåret igen. Vidare. Upp på berghällen. Stannade till, fortsatte. Så kom nästa vinkel, här var ingen tvekan! Ner för slänten. Plötsligt stannade han. Vi hade gått fel enligt honom. Inte mycket, men vi var inte kvar i spårkärnan. Så han går tillbaka ett par meter och går på rätt sida om trädet! Klockrent! Så är vi framme vid spårslutet. Tin vill vidare. Letar febrilt efter mer spår. Det tar en stund för honom att inse att han har klöven under näsan, men när den poletten trillade ner blev han som tokig! Den skulle grävas ner!! Nöjd TinTin, men framför allt nöjd matte selar av och leker med klöven en stund ihop innan vi kliver ur skogen och beger oss hemåt.

Nej, det här skall definitivt inte vara några problem. Vi siktar på anlagsklassen i slutet på oktober!

 

Leone

19 september 2010 23:32

Duktiga Piip

 

Majsan

20 september 2010 07:53

Duktig TinTin!

 

Lollo

20 september 2010 08:19

Väldigt roligt!!

 

Ingela

20 september 2010 08:39

Duktig kille!! snart en blivande viltspår champion!

 

Anne-Sofie

20 september 2010 13:23

Heja Tin!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Frosten är ut marken och tack vare en mild vinter så har det gått att gräva redan i ett par veckor.   Förra helgen roade jag mig med att ta upp en av de gamla odlingslådorna uppe på terrassen vid växthuset. Den har de börjat murkna. Där har jag n...

Så vad ska man hitta på 2017 då?   Förhoppningen är att jag ska hitta tillräckligt med tid åt att ta vid spårträningen på allvar så att jag kan starta Ginny i spåret. Yzma ska starta sin första "riktiga" lydnadstävling i januari. Har inga förhopp...

Tiden går bevisligen fort. Trots att vi inte haft några valpar den här hösten så har det uppenbarligen rasslar förbi. Sommarsemestern avlöpte väl. Trots en del missöden med husvagnen. Körförbud, elfel, ombesiktning o en kyl som ena stunden funger...

Jag hann förstås jubla lite för fort över kylskåpet igår kväll. När jag fått kylen tillbaka på sin plats o ännu senare gick ner för att kolla så att den fungerade: så gjorde den givetvis inte det. Vad #svordom liksom! Så jag kopplade ur gasol och el ...

I torsdags kom ytterligare en riddare till undsättning. Den här gången i en svart kinesisk jeep. Be mig inte stava till namnet för det kommer inte att bli rätt. Men med Anders hjälp så fick vi igång bromsljusen och händig som han är fixade han även d...